chanaeggmaan

har ni någonsin upplevt känslan av att behöva prata av sig med någon, och inte veta vem man ska höra av sig till?
känner verkligen att man inte har någon att vända sig till.. och samtidigt, så orkar jag nog inte med det riktigt heller, känns så omständigt nuförtiden, och så vill man inte riktigt belasta någon heller..känns verkligen som en belasting ja..och det känns väldigt tråkigt måste jag säga. och vadå omständigt? hallå?! meen, de är så ja känner och i cant help it. im on my own och det är väl bara ta sig i kragen och göra det bästa av situationen ist.
(ta mig inte fel nu, jag vet att jag alltid kan vända mig till mina syskon och vissa vänner osv, men det är inte riktigt samma sak..-inte riktigt det ja menar,,)

vet inte vad jag ville ha sagt med detta inlägg, verkligen inte ute efter medömkan eller liknande, sånt e bara skit jobbigt. men det hjälper att få skriva av sig lite so that what ill do.

imorgon är det fredag, och jag känner bara att jag vill göra något riktigt kul och bara släppa loss och bara vara mig själv, men då är återigen grejen..vad fasen ska man göra, och med vem ska man göra? verkligen skit trist o känna såhär..och till stor del har jag mig själv att skylla, det vet jag..
ska aldrig mer göra misstaget att ge upp hela mig själv och hela mitt liv, för någon.
men men, så är det..

depp-inlägg i know, säkert skit trist o läsa. men hey, min blogg så jag skriver vad fasen jag vill - tvingar ingen o läsa.

nu..stockholm-arlanda på trean.hej